scrapmania

17 maj tappade Svante sin första tand! Efter lite förvirring hittade vi tanden på golvet och kunde lägga den i ett glas med vatten för att invänta besök av tandfén. Det var lite läskigt att tappa sin första tand tyckte S. Vet att Matilda var lika orolig hon när hon tappade sin första. Men efter att ha fått 2 guldpengar! av tandfén så var han beredd att tappa fler. Pengarna ska sparas och gå till en transformersmask. Dem kostar närmare 600 kr så det är en ansenlig mängd tänder som krävs innan han har samlat in till den ;o)

Fick ihop ett födelsedagskort och paket till Tobbe's systerdotter som fyllt 18.  Som vanligt minns jag inte vad det är för papper jag använt men stämplarna är från Pysselmyran och Kickis Pyssel. Färglagt har jag gjort med promakers. Jag bara älskar dom!

En to tre hurra - fire fem sex hurra - hurra - hurra- hurraaaaa!
Norska flaggor vajar i var normans trädgård idag. Och mitt norska hjärta slår ett extra slag. Det är något visst med den norska nationaldagen. Något som vi har många år kvar till här i Sverige om vi någonsin kommer dit. Jag tror faktiskt inte det. Tyvärr, för det är en enorm känsla att gå på gatan och vifta med flaggor och ropa hurra tillsamman med resten av alla människor i landet. För det är så, norrmännen går man ur huse för att fira sin dag.
Och jag är ingen äkta patriot egentligen!

Vi har inte firat dagen nämnvärt. Har kurat inomhus pga kylan. Plockat upp kartonger efter renoveringen av barnens rum, allmänt plock, tvättat kläder osv... En ganska vanlig lördag. Just nu pysslar jag med ett kort och ett paket till barnens kusin som fyllt 18. Imorgon ska vi på uppvaktning. Bild kommer imorgon.

För 5 år sedan... Jag hade precis fött Svante och jag var djupt deprimerad pga en förlossningsdepression. Hade inte sökt hjälp ännu utan levde i ett kaos. Varje dag var en kamp, en plåga. Kan än idag inte förstå att man kan bli så deprimerad när man fött ett litet mirakel!?.

För 3 år sedan... var jag så lycklig för att mina föräldrar hade sålt sitt hus och äntligen skaffat sig en lägenhet som var mer anpassad till deras behov. Sen att dem flyttade på gångavstånd till oss såg jag bara som en fördel med tanke på barnen. Jag såg framför mig att dem kunde gå hem till mormor och morfar många år framåt....lite visste jag att min pappas hjärta skulle ge upp redan den hösten.

För 1 år sedan...längtade jag tillbaka till mitt ordinarie arbete, mådde piss! Jag tog ett grav.vik. på 1 år och hamnade i ett företag som fick besked om nedläggning vilket var fruktansvärt. Trots att det inte drabbade mig eftersom jag hade kvar min tjänst på mitt  ordinarie företag så påverkades jag enormt negativt. Mitt psyke pallade inte och jag drabbade av panikångest igen. Sökte hjälp och fann världen bästa terapeut. En enorm lättnad! Började scrappa mer och hittade en värld av scrapträffar, bloggar och mysiga människor!

För 3 månader sedan... hade jag precis opererat bort en gallsten som fastnat i gallgången. Efter månader med smärtor så var det en befrielse.

Igår... jobbade jag som vanligt, mådde allt sämre pga operationssåren (opererade bort hela gallblåsan för ca en månad sen).

Imorgon... är jag sjukskriven och ska vila. Träffade en läkare idag och fick pencillin. Operationssåren är inflammerade och man tog odling på dem, streptokocker/sjukhussjukan. Ska ringa om en vecka för provsvaren.

Om ett år... är jag frisk! Jag har bytt jobb och scrappar för fullt!


I helgen som var var jag i Skarpnäck på scrapträff. Trots att jag glömde mina papper lyckades jag ändå scrappa ett kort och en presentask. Kortet hann jag inte ta kort på, det är redan levererat, men asken kommer här:

En av scrapträffens deltagare lärde mig hur jag skulle vika den. Genom Miao som hade med sig lite loppisprylar så kunde jag köpa lite papper så jag kunde göra denna. Himla kul, enkelt och väldigt sött blev det! Sådanna kommer det bli fler av!

Sen måste jag bara visa några bilder från trädgården i helgen. Den första är en rododendron, om jag inte har helt fel, sen körsbärsträdets blommor och så några detaljer från trädgårdens största utsmyckning; nämligen ett smalspårigt lok:



Till sist måste jag bara visa en bild på en stolt kille som lärt sig att cykla utan stödhjul! Vi monterade på en pinne att hålla i men det behövdes inte!


Det blir något att scrappa det!

Jag läste ett inlägg hos Scrapangel http://piaspyssel.blogspot.com/ om anledningen till varför man bloggar. Självklart får det mig att fundera...Vet egentligen inte varför jag gör det här? Kanske bara för att alla andra gör det...Persoligen är jag rädd för uppmärksamhet och trivs i anonymiteten. Så det här måste vara någon märklig form av självplågning...hmmm....Snurrigt. Inte scrappar jag särskillt ofta heller så att det finns något att visa upp. Alltså måste jag hitta på annat skriva om annars kommer ingen orka komma tillbaka hit dag ut och dag in för att kolla om jag uppdaterat. Vet ju med mig själv att jag överger bloggar som inte uppdateras så ofta. Inte är jag så duktig på att lämna efter mig ett fotspår i gästboken heller. Kanske skulle skaffa en sådan där räknare så jag kan se hur många som ändå hittar hit? Jaja...inte just nu.

Jag har färglagt lite med mina promarkers igen. Dem är bara för sköna! Nu ska det bli några kort av det tänkte jag. På lördag ska jag till Skarpnäck och scrappa så då ska det bli några kort har jag tänkt mig! Bildbevis kommer!