scrapmania

Igår var jag på scrapträff på Söder, arrangerat av Lina. Jätte-trevligt, inte så många som det var tänkt men vi som var där hade trevligt och vi var ganska produktiva tror jag. Ja,ja,ja... mina alster var ju egentligen klara från början. Den ena var monterad och klar och jag bara sydde (!) på den. Ja, det var första gången jag gjorde det och det var sååå himla kul så det ska jag göra fler gånger! Sen monterade jag en dubbel-LO. Till sist började jag med ett kort till en släkting som fått barn. Och då använde jag mig av punchinella för första gången! Tack Lina för det tipset och för punchinellan. Tack oxå, Anna, för klistret! Det som är allra roligast med sådanna här träffar är nog att se vad andra gör och helt enkelt bli inpirerad! Tack för det tjejer!
Skulle ju ha lagt upp bilder nu på mina alster men det var "soppatorsk" på kameran så batterierna är satt på laddning. Jag får återkomma med dem bilderna. Istället ska jag visa upp mitt kort till syrran tidigare i sommar;

 Framsidan

 Baksidan.
Jag har använt mig av stämplar jag fick av syrran i födelsedagspresent. Färgläggningen är gjord med promarker-pennor och blommorna på framsidan är utskurna i sillen.

 Den här underbara skapelsen har flyttat in hos oss! Det är min man som ropat in den på auktion. Bara för att han visste at  jag alltid önskat mig en sån!

Här kommer bilder på mina LO:er från scrappträffen i Tungelsta:
  Mina underbara barn är motiv på fotografierna, pappret minns jag inte vart det kommer från men dem fina fjärilarna på journaling-rutorna kommer från Peterlina

därför är jag ! 

I veckan när barn och man varit borta har jag lyckats komma igång med en dubbel-LO. Den är nu utlagd på scrapp-bordet och kanske kan jag komma till skott med att fästa allt nu till helgen. Bildbevis kommer så fort den är klar!
Förresten har jag scrappat 2 kort i sommar/vår som jag blev så himla nöjd med och båda har jag gett bort utan att dokumentera??? Inget av dem kan jag fota i efterhand heller ??? Är jag idiot eller är jag idiot??? Jag säger det själv; Jag ÄR idiot!

Igår kväll kom mannen och barnen hem igen!!! Snusa barn är det bästa som finns!!! Åh, vad jag har längtat! Barnen hade så mycket dem ville berätta och kramarna tog aldrig slut. Men när klockan var halv tolv och jag bara måste lägga mig för att orka jobba så fick jag säga åt dem att släcka och försöka sova. Tror att jag somnade först! Imorse kom Svante och kröp upp i sängen så när klockan ringde ville jag inte alls gå upp. Ville bara snusa barn!
Ja,ja...jag snusade på gubben också! Ja, han hade ju varit borta nästan en hel vecka!? Hihi... Det ska verkligen bli kul att komma hem ikväll till min underbara familj!

Måste bara visa den här bilden på Svante när han satt och läste en gammal tidning hos sin faster. Det enda som fanns att tillgå var "tjej-tidningar" men det hindrade inte Svante för att läsa den så här intensivt.

Barnen och mannen är fortfarande bortresta och jag saknar dem enooormt! Lyckas inte ens få något scrappat!?

Idag ska jag gå till graven för att se hur det ser  ut. Sommaren har ju bjudit på många soltimmar så blommorna mår nog inte så bra. Imorgon är det 3 år sedan pappa gick bort så jag vill göra det extra fint. Jag besöker inte graven särskillt ofta trots att den finns i min närhet. Det känns så tomt där. Jag har aldrig funnit någon ro där. Trodde att det skulle bli en naturlig del av min vardag att gå dit med jämna mellanrum men näe...han finns liksom inte där...han finns inom mig och då behöver jag inte gå till en specifik plats för att "vara med honom".
Jag kan inte förstå att han är borta. För alltid. Han var bortrest långa perioder när jag växte upp och så känns det som nu, som om han är bortrest. Men bilden av honom när han ligger på gruset utanför mina föräldrars hem och sjukvårdaran försöker få liv i honom finns trots det etsad på näthinnan. När jag tänker på honom så får jag anstränga mig för att inte bara se den bilden. Min pappa dog i en massiv hjärtattack, hemma på trappen när han höll på att montera upp parabolantennen. Han var ensam ute, mamma var inne med mina barn. När mamma fann honom så förstod hon med en gång att det var slut...
Nu faller tårarna...kan inte hålla dem tillbaka...inte ens efter 3 år. När tar dem slut? Tar dem slut? Slutar man någonsin sakna  och bara minnas?
 Jag skulle vilja berätta om min pappa men jag tror det får stanna vid en dold journaling på en LO om honom. Det är för personligt.
Nu ska jag ta mig i kragen och komma iväg...

 Denna underbara näckros har vi  i vår allt för försummade damm! Trots att vi struntar i den så blommar den för fullt varje år.

 I en annan del av trädgården står denna fina magnolia som min svärmor fått av några fritidsbarn något år. Även den är helt bortglömd i vår povra omsorg om trädgården. Vissa växter får helt enkelt klara sig själva.

 En vacker ros som står vid verandatrappen. Den klipper jag åtminstone ner på våren som man ska. Men någon gödsel har den inte fått dem senaste 9 åren, sen vi flyttade in. hahaha...några gröna fingrar har vi inte precis, varken Tobbe eller jag.

 Några fuchsior blev det även i år. Jag älskar dem! Har gjort några tappra försök att övervintra dem men misslyckats. Kanske i år?

Ja, här har ni fått några smakbitar från min trädgård. Små detaljer som jag gärna vill bevara sen har vi resten som verkligen behöver en aniktslyftning. Kanske nästa år? Varken jag eller Tobbe är några trädgårdsmästare, tyvärr. Jag skulle vilja vara det men så mycket kommer emellan hela tiden. Orkar liksom inte ta upp kriget med ogräset. Kanske nästa år? Nu ska jag passa på att njuta av min fina veranda som prunkar.

Är helt solokvist hemma några dagar och ska passa på att scrappa lite...har "slösat" bort första dagen på inget alls men imorgon ska jag sätta igång direkt på morgonen! Nu ska jag fixa lite glass och hemlagad chokladsås...mums...